jag tänker på och skriver om mina tidigare sällskapsdjur att dom var så många att vi hade det så fint att det inte var så många egentligen när det kommer till kritan att det var några fåglar hit och dit men inte så mycket mer men det är bara det att det kändes så att det kändes så många för att det var ett sånt himla sjå med var och en ett sånt oerhört arbete med var och en för att hålla alla på ett någorlunda trivsamt humör för att dom skulle känna sig hemma känna sig nöjda och glada en sån krävande insats för att dom skulle få mat och dryck tak över huvudet åtminstone kunna överleva åtminstone det men det gick ju inte det gick ju bara inte