Ja, vad går det hela ut på egentligen? Vad är meningen med livet? Eller, för att låta mindre pretto, för man ska inte vara pretto utan ödmjuk, vad är meningen med politiken? Det kan man verkligen fråga sig. Är meningen med politiken att göra alla lika dumma? Är det meningen att alla ska bli idioter, om de inte redan är det? Ja, det kan man fråga sig. Och frågor av det slaget kräver ett svar. En sak kan slås fast: Det är viktigt att vara ödmjuk. Annars kan det verka pretto. Och vad skulle, till exempel, en fransk filosof säga om det, som inte är nåt annat än pretto? Den ständiga dialektiken mellan ’högre’ och ’lägre’, hur skulle den kunna vara möjlig i ett system av opretentiös ödmjukhet? ’Men inte ska väl jag’, ’Men inte kan väl jag’, ’Inte är väl det jag trycker bättre än nåt annat, nej, inte alls!’ Dialektiken blir omöjlig i ett sådant system eftersom den upphör att existera när det aldrig kommer till strid. Historien kommer till sitt slut och utvecklingen avstannar.