Så fimpade han mot fönsterblecket och kom tillbaka till sängen igen. Sin iskalla framsida lade han mot min varma kropp och bad mig hålla om honom. ”Jag måste snart gå”, viskade han i mitt hår. ”Jag vet det. Du måste alltid snart gå.” Med huvudet på samma kudde som jag lade han handen över min rödmosiga kind, som skrubbats ren av skäggstubben. Hans vigselring kylde mot mitt öra. ”En minut till.” Hanna flyr Stockholm och sitt reklambyråjobb efter en smärtsam kärlekshistoria med en gift kollega. Hon åker till Gärningsberg, den jämtländska by där hon vuxit upp, och flyttar in på den bondgård hennes pappa tvingats lämna många år tidigare, fast besluten att blåsa liv i sina slumrande konstnärsdrömmar och samtidigt glömma Henrik. Men vad hände egentligen med hennes farbror Åke, som tog livet av sig i köket? Kvar finns bara några gamla blyertsteckningar och korvar av hundhår vid golvsockeln. Var finns Sigrid, den farmor Hanna alltid varit rädd för och aldrig lärt känna, men vars hela liv handlat om gården? Hon som sägs ha tappat både ord och minne och lämnat trasiga människor bakom sig, sådana som Hannas pappa, som hostar och harklar sig, men som aldrig får något sagt. Är det från honom Hanna fått sin tystnad? Var det därför hon aldrig kunde berätta sanningen för Henrik? Vad händer om man förlorar sig själv? Och hur långt räcker egentligen kärlek? Hanna söker svaren där allting började, i Gärningsberg. Då tänker jag på Sigrid är en roman om att åka hem och att hitta tillbaka, att göra upp med sitt förflutna och inse att kärlek kan förändra allt.