Allt jag berättar är sant. Jag är Diva, tretton år, strax fjorton. Namnet är ett smeknamn. Annars är jag vacker. Av fotomodellängd, luciatypen. Jag älskar mat. Och lika mycket som jag älskar mat älskar jag en massa andra saker. Matematiken och männen och kvinnorna. Mat. Jag älskar mat. Samt revolutionen. Den som ska komma snart. Det finns en pappa också, men han är inte här. Han har gått in i Tystnaden. Den stora västerländska tystnaden.Diva (1998) är berättelsen om en pojkvän, den första förälskelsen, en väninna, en hund som dör, att det finns många slags kärlekar. Men det handlar också om utopin, om metamorfosen. Och om hud. Det enda som hjälper mot tankar är hud. En fantastisk berättelse av den finlandssvenska författaren Monika Fagerholm, som 2005 fick augustpriset för romanen Den amerikanska flickan.