Marie Norins prosadebut Kupa blev en kritikerframgång: "En mycket liten bok men ändå något av det mest storslagna jag läst på länge". Nu har hon skrivit ytterligare två kortromaner som vi publicerar i en volym. I bokens första roman, Djuraffär , möter vi en äldre man som bor och arbetar i sin inte så välbesökta djuraffär. En fuktskada bakom disken avslöjar en dold källarlucka. På andra sidan luckan hittar mannen något han kanske inte borde ha hittat. Djuraffär är en sorts kärleksroman, drömmen om att bygga och dela ett liv med någon/något. I den andra romanen, Monstranser , möter vi flera människor vars liv, på en ö, i en liten stad, utspelar sig parallellt och under några få timmar. En man bygger en scen av Jesu himmelsfärd som han ska forsla i en skottkärra till kyrkan som ligger på andra sidan stan. En mormor tinar kalops till ett barnbarn hon motvilligt åtagit sig att ta hand om. Pojken intresserar sig mest för sitt nintendo och samtalet mellan de är stumt och irriterat. Samtidigt, i en annan lägenhet, står en änkling och vattnar sina krukväxter när telefonen ringer. Det finns en på en gång krypande och gripande stämning i Marie Norins surrealistiska skildringar. Det är suggestivt och skickligt. Skrivet med en stor lyhördhet för sina karaktärer, men också med en underskruvad humor. Hon skildrar några människor som är lite tilltufsade och lever instängda i sina isolerade universa, ett slags restvarelser, kanske fångna i själva fiktionen?