Det är på aftonen av denna förfärliga dag, som jag beslutat att skriva dagbok, en dagbok, som går baklänges. Det är i den riktningen man helst önskar att livet skulle gå numera. Jag fick 19 telegram. Jag tyckte det var mycket, men fru Andrén fick 100, när det gällde henne. På mitt bröllop fick jag knappt några. Det var Albert, som fick den gången från sin släkt och sina vänner, och jag var ju med på ett hörn. Min släkt var död redan då, och mina vänner är underliga. Det är inte jag, som uppfattar dem så. Min faster sade det till min mamma för så länge sedan, att det är konstigt, att jag minns det. Det var väl för slutorden: Det är för Ronny är så underlig själv, som hennes vänner är sådana.