Eddy de Wind, en ung holländsk läkare, deporteras tillsammans med sin hustru till Auschwitz 1943 och han får tjänst som sjuksköterska i en barack för polska krigsfångar. När ryssarna befriar lägret stannar de Wind kvar och tar hand om de skadade ryska soldaterna. På plats i lägret börjar han också skriva om sina upplevelser. Eddy de Wind är en ung holländsk läkare som tillsammans med sin hustru deporteras till Auschwitz 1943. Vid ankomsten separeras paret; han blir sjuksköterska i en barack för polska krigsfångar, hon placeras på det fruktade kvinnoblocket där Josef Mengele utför ofattbara experiment på fångarna. När ryssarna den 27 januari 1945 befriar lägret stannar de Wind och vårdar de skadade ryska soldaterna medan hans fru tillsammans med tusentals andra fångar lämnar lägret. Samtidigt börjar han skriva om sina upplevelser i Auschwitz. Jag stannade kvar i Auschwitz gavs året därpå ut i Nederländerna. För att skydda sig själv skrev han i tredje person; i boken heter han Hans Van Dam. Eddy de Wind etablerade sig som psykoanalytiker i Amsterdam och var en av de första att beskriva en form av posttraumatiskt stressyndrom som kallades ”koncentrationslägersyndrom”. Han kom även att uppmärksamma flergenerationstraumat bland judiska patienter. De Wind led själv av sina upplevelser från Auschwitz, hans hustru sa till deras barn: Auschwitz satt alltid vid vårt köksbord. Jag stannade kvar i Auschwitz är ett unikt historiskt dokument, den anses vara den enda boken om Förintelsen skriven på plats i lägret.