”Skaparen satt på ett berg och tillverkade kråkor. Ett dussintal var redan färdiga och satt kraxande i den närmaste dungen. Från början hade skaparen tänkt att det kunde räcka med tolv som kunde bilda sex par. Men så fick han en känsla av att det skulle bli alltför enkelt och välordnat på det viset. Det borde finnas en trettonde som var ensam och kanske olycklig. Den kunde oroa de andra med sin ensamhet och deras egen lycka skulle få större värde för dem när de såg den ensamma. Utan offer kunde inte ens skaparen tänka sig sin skapelse.” Jan Fridegård, en av våra mest lästa och folkkära författare, föddes den 14 juni 1897 på Hjulsta gård i sydvästra Uppland. Han var son till statdrängen Johan Alfred Johansson och dennes hustru Lovisa. Familjen bodde en i tid i Boglösa socken och flyttade 1903 till Övergrans socken och Katrinelunds herrgård, där fadern blev ladugårdsförman. Det är från den trakten som Fridegård hämtat de flesta motiven för sina skildringar. Jan Fridegård debuterade 1933 med En natt i juni. Kort därefter gav han ut den starkt självbiografiska romantrilogin om Lars Hård (1940–49). Johan Vallareman och andra sagor utkom för första gången 1952.