När Wiveca fick sin diagnos bipolär sjukdom typ 1 som artonåring valde hon att skjuta verkligheten ifrån sig. Under nästan femton år levde hon vidare utan att fullt ut erkänna vad sjukdomen innebar, tills skoven i samband med hennes andra graviditet gjorde det omöjligt att blunda längre. I dagbokens form berättar hon om vägen från tystnad till acceptans, om att börja tala öppet om vad som händer när omgivningen svarar med förståelse istället för rädsla. Genom att sätta ord på erfarenheter som ofta förblir dolda vill Wiveca bidra till att bryta stigman kring psykisk ohälsa och ge en röst åt dem som befinner sig i samma utsatthet. Min sanning, en bipolärs dagbok riktar sig både till den som själv lever med bipolär sjukdom och till närstående eller läsare som vill förstå mer av vad tillståndet faktiskt innebär. Förhoppningen är att den ska kunna vara ett stöd eller en öppning mot samtal som annars inte blir av.