Per Gunnar Evanders "Samma sol som vår" är en roman som på det konkreta planet är en berättelse till en avliden morfars åminnelse. Han var en humoristisk och egensinnig snickare som under hela sitt vuxenliv både oroades och styrktes av en obotlig längtan efter vindar och hav. Denna åstundan, som han också bokstavligen försökte tillfredsställa, återspeglas i berättarens dramatiska privatliv som gestaltas i en rad drabbande scener av saknad och sorg. Den senare ger romanen en oemotståndlig prägel av självbiografi, alldeles naken och förbehållslös.